Personligen har jag inget förtroende för riskkapitalbolag. Ett av de mest kända riskkapitalbolagen i Sverige är det Wallenbergs ägda EQT.
Kort sagt kan man säga att ett riskkapitalbolag är ett bolag som köper in sig, eller helt köper upp andra bolag för att tillföra kapital till det köpta bolaget - något som t ex nystartade och expanderande företag kan ha nytta. Nyttan kan t ex bestå av kapital, för att kunna investera, samtidigt som man många gånger kan få råd och tips från personer i riskkapitalbolaget med specialkompetens inom olika områden.
Detta kan tyckas ganska snällt av bolagen och man undrar lite vad de får ut av detta. Jo, det riskkapitalbolaget får ut av detta är att man ser en framtida vinst, t ex att företagets aktievärde ökar och att man senare ska kunna sälja aktierna eller ta ut aktieutdelning. Antigen säljer man tillbaka aktierna till den som startade företaget, eller så börsnoterar man företaget för att där öka företaget värdering ytterligare.
Summa summarum är att i slutändan ska riskkapitalbolaget få tillbaks de pengar de investerat i företaget med vinst.
Risken man som företag tar om man låter ett riskkapitalbolag köpa in sig eller köpa upp företaget är att man tappar mycket av den kontroll och styrning man har och följer man inte de planer riskkapitalbolaget har löper man även risken att förlora det investerade kapitalet eller att de helt tar över företaget och ersätter tidigare ägare och ledning.
Ett av de exempel på där riskkapitalbolag går in och som jag själv har nära anknytning till är Findus, ett av Sveriges ledande livsmedelsföretag. På Findus har stora delar av min släkt jobbat både länge och under kortare perioder sedan 1970-talet på olika positioner. Själv har jag jobbat där med olika uppgifter och lärt känna en hel del personer på olika positioner.
Findus är ett företag med nära anknytning till det samhälle som det ligger, Bjuv.
Findus historia börjar 1941 då Marabou köper upp ett lokalt litet företag kallat Skånska Fruktvin & Likörfabriken. Samhället Bjuv och företaget Findus förknippades starkt med varandra och många i Bjuv jobbade eller hade någon gång jobbat på Findus.
Historien med Findus jag ska skriva lite om börjar dock år 2000 då riskkapitalbolaget EQT blir Findus nya ägare. Som de flesta riskkapitalbolag sade man sig ha för avsikt att expandera eller öka vinsten för företaget. Sanningen ter sig något annorlunda.
Istället för att investera i Findus börjar den nya ledningen med utförsäljningar av olika delar produktionen, nedskärningar i personalen samt ytterligare sparprogram samt började man försumma betalningen av fakturor. Då jag själv jobbade på vaktmästeriet där all posthantering ut och in från företaget skedde, kom det dagligen påminnelser om obetalda fakturor. Dessa påminnelser innehöll givetvis påminnelseavgifter och räntor på de obetalda fakturorna, något som ytterligare försvagade Findus ekonomi.
I Bjuv låg både huvudkontor, produktion och enheten för forskning och utveckling. Dock tyckte den nya ledningen att produktion och utveckling inte hörde ihop, och med detta som argument investerar man istället i en stor flytt av huvudkontoret från Bjuv till nya lokaler i Malmö. Den första delen av denna investering i flytten går dock till att flytta huvudkontoret till temporära lokaler, eftersom de lokaler man egentligen ska ha ännu inte är färdigbyggda. Nästa steg i denna investering är att flytta från de temporära lokalerna till de fasta lokalerna.
Att stora delar av dem som jobbade på huvudkontoret var från Bjuv eller närbelägna orter spelade ingen roll för ledningen.
Planerna är också att alla tjänstemän till slut ska ha sin arbetsplats i Malmö. Även de tjänstemän som jobbar mycket med produktionen.
Samtidigt flyttar man runt de personer som jobbar kvar i Bjuv ett flertal gånger. Många får byta kontor 2-5 gånger. Till dessa flyttomgångar hyr man in ett flyttbolag som vid varje flytt ska ta allt från det ena kontoret till det nya. Istället för att ha standardiserade kontor dit man enbart behöver flytta arbetsmaterialet flyttar man allt, skrivbord, stolar och övriga inventarier – också detta mycket kostsamt.
Sedan tar man in en konsultfirma som under en tid går runt på Findus och intervjuar och observerar de anställda för att man i slutändan ska kunna ta ställning till vilka personer som är överflödiga och vilka arbetsuppgifter som ska kunna läggas över på annan personal.
Detta är några av de beslut och förändringar de nya ägarna EQT och deras representanter i Findus företagsledning gjorde och vilka medförde stora förluster både ekonomiskt och i kunskap när kunniga personer i personalen förlorades på vägen.
För att sedan försöka få in pengar i bolaget samtidigt som man skar ner på kostnaderna började man sälja ut fastigheter med stark anknytning till Findus (t ex en Gästvillan med tillhörande attraktiva konstföremål och inventarier).
Många var besluten, och detta var bara en del av de observationer jag gjort, som gjorde att Findus förlorade den stolthet som anställda och bjuvsbor kände och den styrka varumärket haft.
Frågan är då varför det blir så här.
Jo, ett riskkapitalbolag kan kort sammanfattas så här:
Det man förlorar på detta är bland annat:
Rapporter har även visat att företag där ledningen består av grundaren eller grundarna i många fall har större vinster är de företag som styrs av personer utan anknytning till företagets historia. Så fort jag hittar länk till dessa rapporter lägger jag till det.
– Det höll på gå käpprätt åt helvete!
Findus huvudkontor tillbaka till Bjuv
[tags]Bjuv, Findus, Riskkapital, Riskkapitalbolag, EQT[/tags]