Det finns en hel del saker man tar för givet. En kunskap som många av oss aldrig funderar på efter att vi väl har lärt oss behärska den är hur man knyter ett skosnöre.
Att knyta ett skösnöre är för de flesta ingen konst, antingen gör man det dagligen eller så är man lat och stoppar bara ner fötterna i de förknutna skorna och knyter enbart om skorna vid väldigt få tillfällen - dock brukar dessa så tillfällen vara problematiska, bara tidsödande.
Själv har jag inga problem med att knyta skorna. Mina vardagsskor knyter jag väldigt sällan och jag sällar mig till den lata gruppen som bara stoppar ner fötterna i de förknutna skorna med hjälp av ett skohorn. Tidigare använde jag pekfingret som skohorn, men efter några år märkte jag att jag började få en förslitning och förhårdnad på fingerknogen, dock försvann detta symptom tack vara att jag började använda skohorn.
Mina tränings- och springskor knyter jag dock alltid, detta för att jag vill att de ska sitta ordentligt på foten och förhindra felaktig belastning och skador.
Fastän jag inte har något riktigt problem med att knyta mina skor får jag alltid en känsla av att vara barn på nytt när jag knyter skorna. Anledningen till detta tror jag är att min teknik har inte förändrats sedan förskoleåldern då jag lärde mig att knyta skorna själv, jag tittar alltid lika fundersamt på de öglor jag skapar och jag känner mig klumpig när jag slutför knuten. Problemet är alltså att skosnörning får mig att känna mig som ett barn med någorlunda god kännedom om hur man knyter sina skor, men ändå inte fullärd. Jag vet inte heller hur jag ska råda bot på denna känsla av att vara ett barn.
Tanken som slog mig för någon dag sedan när jag satt där och knöt mina träningsskor var:
För att ta reda på mer gällande skosnörning i världen sökte jag hoppfullt men skeptiskt på Internet och i mitt sökande hittade jag en sida full av information om skosnörning - Ian's Shoelace Site.
På sajten har Ian Fieggen samlat en hel del information om skösnörning.
Viktigt att tänka på är att skilja på skosnörning och att knyta snöret.
Skosnörning innefattar även sättet man trär snöret genom skosnöreshålen, medan att knyta snöret enbart innefattar slutfasen där man knyter ihop snöret.
Jag är intresserad av den senare delen - knuten.
En av de saker jag inser när jag läser igenom Ians sajt är att jag använder mig av den enklaste formen av knut som man ofta lär ut till barn på grund av enkelheten - Two Loop Shoelace Knot bestående av två öglor (se nedan):
Bild: Copyright © Ian W. Fieggen - Used with permission
Jag antar att det är just denna enkelhet i knuten i samband med att jag inte utvecklat min teknik sedan barnsben som får mig att känna mig som ett barn.
Ian visar även att det finns 17 sätt att knyta ett skosnöre på.
Några favoriter som jag tänkt försöka mig på är:
På två av mina frågor är jag nöjd med svaren.
Jag hoppas på att kunna publicera del 2 av detta inlägg en dag. Nu är det meningen att jag ska försöka ta reda på fråga 2, vilken jag inte fått något svar på:
Finns det olika sätt att knyta ett skosnöre i olika kulturer/delar av världen eller är skösnörning och sättet man knyter på en universal teknik som ser likadan ut överallt?
[tags]Skor, Skosnöre, Knutar[/tags]